En slocknande stjärna

Du var så rätt, men ändå så fel. Du hade varit det hälsosamma valet. Precis som en sallad, du hade gjort mig gott, men visst är det alltid godare med en saftig köttbit. Tyvärr var du inte min köttbit. Du var salladen, den jag behövde, men jag ratade dig. Jag är förevigt ledsam över det som skett, hur jag behandlat dig, hur jag agerat gentemot dig. Du förtjänade det inte, du förtjänade det bästa. Jag är en känslokall bitch rakt igenom. Jag känner ärligt talat inte igen mig själv längre. Jag har förlorat mig själv på vägen. Du vet vad jag gick igenom, vad som fick mig att ge upp hoppet på mänskligheten. Hans ord var hårdre än hans slag. Du vet varför jag blivit sådan här. Jag hoppas du förstår, jag hoppas du lyssnar. Det kommer att gå över, den där smärtan, du vet, det kommer bli bättre. Jag är inget att ha, inget för världen. Jag är fast i min melankoli, fast i ett svart tomrum. Jag hoppas du hittar din stjärna, ditt ljus. Hon finns nog där ute någonstans. Jag var inte din stjärna. Tyvärr. Förlåt.